Svartvit kopiering

Att framställa sina egna svartvita bilder är inte särskilt svårt. Vi ska kopiera som det kallas när man gör pappersbilder från negativ. Det krävs en del utrustning och ett rum som går att mörklägga. Grunderna är mycket enkla och du kommer snabbt att lära dig göra bra bilder, därefter kan konsten att kopiera utvecklas till en riktig konstart.

UTRUSTNINGEN

Det finns två alternativ när det gäller utrustningen: man kan antingen hyra mörkrum eller inreda ett själv. Det mest ekonomiska ifall man inte har en mycket stor produktion av bilder är att hyra. Om man ända väljer att inreda ett mörkrum, så rekommenderar jag att man köper en förstoringsapparat eller en komplett utrustning begagnad.

Startpaket för mörkrummet finns att köpa hos fotohandlarna. Både paket där allt ingår och men även paket som saknar förstoringsapparat och exponeringsur.

Vad man först och främst behöver är ett mörkrum. Det går att hålla till var som helst bara utrymmet går att mörklägga. Lokalen bör ha rumstemperatur, god ventilation utifall rummet är litet. Fönster kan täckas för med svartplast och tejp. Det är en fördel om det finns tillgång till rinnande vatten i mörkrummet eller strax intill.

Följande utrustning är lämplig att starta med:

• Termometer
• Förstoringsapparat med hyggligt objektiv
• Timer
• Akriskop (inställningslupp)
• Avmaskningsram
• Fyra eller fem framkallningsskålar
• Pincetter till skålarna
• Mörkrumsljus
• Pappersframkallare
• Stoppbad
• Fixeringslösning
• Fotopapper

FOTOPAPPERET

Fotopapperet, det ljuskänsliga papper som ska fånga bilden, kräver en närmare presentation. Det finns massor av olika sorters fotopapper. Det finns plastpapper och barytpapper (papperspapper). Det finns olika ytor: blankt, matt och halvmatt papper. Det finns tjockt och tunt papper.

Plastpapper eller RC-papper är ett papper som är gjort av plast, på papperet har man lagt en tunn hinna emulsion som bilden skall fastna på. Detta är lättast att använda. Med plastpapper får man fram sitt resultat betydligtsnabbare än med barytpapper.

Barytpapper (fiberpapper), ger en annan lyster och känsla men kräver lite annan hantering i framkallningen och det krävs speciella arrangemang när man torkar bilderna för att få dom plana. Man kan då också välja om bilden skall vara blank, matt eller pearl. Barytpapper är för finliraren som vill ha ut det där lilla extra av sina bilder. Baryt känns bättre att hålla i och har en mer tilltalande yta. Baryt finns dessutom i fler olika fabrikat och typer med varierande bildtoner och egenskaper. Och sist men inte minst, baryt håller längre om det blir rätt behandlat. För arkivbeständighet, använd baryt!

Vad skall man som nybörjare välja?

Börja med ett blankt multigrade plastpapper. Med multigrade papper blir det billigare att komma igång för det räcker att köpa en kartong och man får lättare fram ett bra resultat än om man väljer baryt. Blankt papper är i mångas ögon inte så tilltalande. Men de ger klart bäst svärtningsomfång, med avsevärt bättre maxsvärtning än mattpapper. Detta gör att man har lättare för att utvärdera resultatet och lättare för att kopiera snygga bilder.

OBS! Kom ihåg att fotopapperet är ljuskänsligt, kartongen får bara öppnas i det speciella mörkrumsljuset.

Hårdhetgrader

Negativets kontrast varierar beroende på en rad faktorer som t.ex. hur filmen framkallats och hur ljuset var vid fotograferingstillfället och motivens karaktär m.m. Därför behövs flera hårdhetsgrader av papper. Genom att välja olika pappersgradationer får man en bild med den hårdhet man önskar.

Ett ”mjukt” papper ger lägre kontrast än ett ”hårt”. Pappersgradationer brukar anges som tal mellan t.ex. 1 och 5 där 1 är det med lägst kontrast och 5 det med högst. Mitt emellan, d.v.s. 3, är vad man kallar normalt papper.

Det finns graderade och multigraderade papper

Multigraderade papper har variabel kontrast: en och samma papperssort ger olika kontrast beroende på vilket färgfilter som sätts i förstoringsapparaten. Man får då använda en förstoringsapparat för färg eller köpa lösa filter som man lägger i förtoringsapparaten för att justera kontrasten i kopian. Kontrasten regleras alltså med hjälp av olika färger.

Graderat papper är papper som har en förutbestämd gradation (hårdhet) och man måste köpa in flera kartonger av samma papper för att få olika gradationer.

OBS! Har man gjort en kopia och sedan väljer att kopiera på en annan hårdhetsgrad måste man vanligtvis justera exponeringen något.

KOPIERINGEN

Släck rumsbelysningen och tänd mörkrumsbelysningen. Tänd förstorings-apparaten och ställ in objektivet på största bländaröppning. (Alla inställningar görs med största bländaröppningen på objektivet.) Placera en avmaskningsram inställd efter den aktuella pappersstorleken på förstoringsapparatens bottenplatta. På den vita plattan syns nu negativet projicerat.

Negativet skall läggas i ”upp och ner” och med blanka sidan upp. Storleken på bilden justeras genom att man höjer eller sänker förstoringsapparaten. Justera förstoringsapparatens höjd och skärpa tills beskärningen av bilden är perfekt. Fin justera skärpan med hjälp av ett akriskop. Du måste följa efter med skärpe-inställningen när förstoringen ändras.

Blända ned objektivet ett par steg. Ifall bilden du ska gör bara är omkring 9×12 cm kan det var praktiskt att blända ned ännu mera för att undvika att exponeringstiden blir mycket kort. Försök få en exponering som ligger mellan 5 – 10 sekunder. Använd aldrig objektivet på största öppning annat än för inställning av apparaten. På full öppning blir inte skärpan så bra.

Provbilden

Gör ett första prov på normalt papper. Provremsan bör bestå av ett halvt fotopapper och skall belysas med fyra olika tider. Lägg in papperet i avmaskningsramen. Se till att papperets skiktsida kommer uppåt. Den första provbilden görs för att utröna hur länge papperet behöver belysas och vilken hårdhetsgrad som behövs.

Täck 3/4 med en kartongbit och exponera ca 4 sek. Flytta kartongen så att halva papperet täcks och exponera ytterligare 4 sek. Flytta igen, denna gång så att 1/4 täcks och exponera 4 sek. Exponera slutligen hela pappret i 4 sek.

Nu har papperet blivit exponerat 4, 8, 12 och 16 sekunder i fyra olika fält. Framkalla provbiten enligt anvisningarna nedan. Bedöm vilken fjärdedel som verkar vara lagom ljus.

Ifall alla tre fälten på provbilden är för ljusa är det bara att göra en ny provbild med längre exponeringstider. Är alla fälten för mörka blir det givetvis kortare exponeringstider i stället. Från kameran är man van vid att en längre exponeringstid ger en ljusare bild, men nu arbetar vi ifrån ett negativ och därför blir det tvärtom: mera exponering ger en mörkare bild.

Man kan också påverka exponeringen med bländaren. Ett lägre tal (t.ex. bländare 8 i stället för 11 ) ger mera ljus och en mörkare bild. Det är ofta en fråga om fintrimning för att få en perfekt bild. Därför kanske du finner att bästa exponeringstiden t.ex. ligger någonstans mellan 5 och 10 sekunder.

När vi har fått fram en provbild där ett av fälten ser bra ut skall vi bedöma gråskalan, helst sedan den torkat och inte i för starkt ljus. Är bilden för ljus eller för mörk? Titta på det ljusaste och det mörkaste i bilden. Finns det detaljer överallt? Eller är det ljusa alldeles vitt?

Om det ljusa i bilden är för ljust och det mörka är lagom, så är bilden för kontrastrik (hård) och då måste ett mjukare papper användas. Om det ljusa är för grått och det mörka för ljust är bilden för kontrastfattig (mjuk), använd i sådana fall hårdare papper.

Förstoringen

Ser något fält ut att vara lagom, kan vi gå vidare och göra en färdig bild med den exponeringstiden.

FRAMKALLNINGSPROCESSEN

Framkallaren

För ned papperet i framkallaren så att hela ytan snabbt täcks av vätska. Du kan använda en mörkrumspincett för att föra ned papperet den sista biten men undvik att peta på papperets skiktyta. Agitera (rör om) hela tiden genom att lyfta och sänka skålens ena kortända. Efter några sekunder börjar bilden växa fram. Papperet ska vara i framkallaren c:a 2 minuter (se rekommendationen på framkallarens förpackning). Det kan vara frestande att rycka upp bilden efter kortare tid ifall den verkar klar men gör inte det! Bilden ska utframkallas, annars blir den inte bra. Underframkallade bilder är grå och saknar riktig svärta.

Stoppbadet

Tag upp bilden ur framkallaren med hjälp av pincetten. Låt vätskan rinna av och för sedan ned kopian i avbrytningsbadet. Låt inte pincetten fä kontakt med avbrytningsbadet. Se hela tiden till att pincetterna för framkallare, avbrytningsbad och fix bara kommer i kontakt med respektive lösningar. Bara några droppar avbrytningsbad eller fix kan förstöra framkallaren. Låt bilden ligga c:a 10 sekunder i avbrytningsbadet. Agitera under tiden. Det här badet stoppar framkallarens aktivitet.

Fixeringen

Tag upp kopian, låt den rinna av och för sedan ned den i fixerbadet. Fixera bilden så länge som bruksanvisningen för fixet anger det varierar mellan 30 sekunder och 5 minuter beroende på typ av fix. Agitera ett par gånger i minuten. Redan efter en halv minut kan rumsbelysningen tändas.

Skölj

Tag upp kopian ur fixet, låt den rinna av och för över den i sköljvattnet. Skölj i rinnande vatten i fem minuter. Vattentemperaturen ska vara omkring 20 grader. Om bilden sköljs för kort tid stannar en del fix kvar vilket ger upphov till fläckar på bilden efter en tid. För lång sköljning är inte heller bra eftersom vattnet då börjar tränga in under papperets plastade yta.

Tork

Tag upp kopian ur sköljen och torka försiktigt av vattnet med en gummiskrapa (en fönsterskrapa går bra). Kopian bör ligga på ett slätt och rent underlag, t.ex. en glasskiva, när du torkar av den. Häng upp bilden på tork, eller lägg den på ett rent läskpapper. Torktiden kan förkortas med en hårtork. Men akta dig för att värma på allt för friskt då papperet kan ta skada om det blir för hett.

PJATTNING OCH EFTERBELYSNING

Pjattning innebär att man skuggar en del av bilden en stund under exponeringen så att den inte blir lika mycket belyst som de övriga delarna. Motsatsen är efter-belysning som betyder att en del av bilden ges lite extra belysning efter den vanliga exponeringen.

Egentligen är pjattning och efterbelysning samma sak; man ger olika delar av bilden varierande exponering. Men metoderna är ändå olika och ibland passar den ena bättre än den andra. Skugga för kan man göra med händerna eller med s.k. pjattar som enklast tillverkas av ståltråd och papp.

För att man ska hinna med att pjatta eller efterbelysa får inte exponeringstiden vara för kort. Det kan därför bli nödvändigt att blända ned för att på så sätt förlänga tiden.

Pjatten hålls ovanför fotopapperet under exponeringen, avståndet till papperet påverkar hur suddig konturen av skuggan blir. Ibland måste den hållas ganska nära papperet och ibland lite högre upp. I synnerhet ifall pjatten är fast på en ståltråd gäller det att inte hålla för nära papperet så att skuggan av tråden fastnar på bilden.

De flesta förstoringsapparater har ett rödfilter som går att svänga in under objektivet. Med det infällt kan förstoringsapparaten tändas utan att fotopapperet exponeras och man kan i lugn och ro leta upp rätt läge för pjatten och göra en provpjattning.

Sväng undan filtret och börja exponeringen. Rör pjatten i små cirkelrörelser under exponeringen så blir inte kanterna av den tydligt avbildade på kopian. För övrigt gäller gammal sanning: övning ger färdighet. Och glöm inte bort att det är från ett negativ vi arbetar. Om t. ex. en del av kopian blivit för mörk ska den ha mindre exponering.

En oval kartongbit fasttejpad på en ståltråd är standardpjatten. En specialpjatt tillverkas genom att lägga en kartongbit över avmaskningsramen, rita av t.ex. konturerna av en horisont, och klipp sedan efter linjen. Kartong med hål i används då ett litet begränsat område ska efterbelysas.

Håll pjatten en bit ovanför avmaskningsramen och rör den i små cirklar så att skuggans kanter inte blir för skarpa. Det minskar också risken för att skuggan av ståltråden fastnar på bilden.

SAMMANFATTNING

Nu har det blivit dags för att kopiera från negativet till fotopapper.

• Lägg in det torra negativet i förstoringsapparaten med den blanka sidan uppåt.
• Blända upp objektivet fullt, på så vis hittar du lättare skärpan i bilden.
• Ställ in önskad storlek på bilden.
• Finjustera skärpan genom att använda en kornlupp. När silverkornen på bilden ser ut som sandkorn på papperet är skärpan bra inställd.
• Blända ner objektivet 2-3 steg.
• Ställ in timern på bestämd tid och belys.

Nu ska du framkalla kortet. Till det behöver du tre baljor. Dessa tre skall innehålla: framkallning, stoppbad, fixeringsbad.

• Börja med att stoppa ner fotopapperet i framkallningsbaljan och låt det ligga där i c:a 1 minut. (20-22°).
• Flytta sedan över papperet till stoppbadet (vatten & ättika), låt det ligga där i ungefär 20 sekunder.
• Flytta över papperet till fixerbadet och låt det ligga där i c:a 11/2 minut.
• Efter ”fixbadet” skall du skölja det färdigframkallade kortet i vatten i 5 minuter. Efter detta är det bara att torka korten och sedan är processen klar.

När du håller på med alla vätskor är det viktigt att du inte blandar dom med varandra, då tappar de sin effekt och kan i sin tur förstöra dina bilder. Se även till att använda ett fräscht ”fix”. Om ”fixet” blir för gammalt är det risk för att dina bilder blir gula.

Har du några frågor, synpunkter eller kommentarer på denna text, så hör av dig till mig. Skicka e-post till info@ottingius.se eller använd formuläret på ”kontaktsidan” ifall du inte har något e-post program installerat.